Såå ljuvligt!

Nu är vi mitt i den, försommaren. Hela dagen har känts som en mogen sommareftermiddag. Det är varmt, vindstilla, allt andas liv.
Varje morgon när jag går genom trädgården till caféet för att baka ut mina surdegsbullar har någon ny blomma slagit ut;
i förrgår den gula frösådda trädpionen från Allan Dahlbom, igår den orange jättevallmon, idag den lysande karminröda kandelabervivan eller har jag bara inte gått den vägen och sett den där vid bäcken?
Det är ju därför man har en trädgård; för att höja upplevelsen av tiden!
Min trädgård är ingen putsad utställning men det är en plats att vara en del av miljön, att var lika mycket värd som varje växt, att glädja sig åt allt som händer. Den är grundligt planerad men sedan har den fått växa nästan helt fritt. Av samma orsaker som gör att jag inte haft en stund att skriva här sedan i mars... Växter, grönsaker, bullar, människor, gräslökspesto, syrade morötter, hunden Olga, katter, mer växter, mer bullar, mer grönsaker, pajer och e-mail, räkningar, skatter, löner, mer e-mail och nykokt rabarbersaft.
Plantskolan är full av härliga sommarblommor, grönsaksplantor, perenner, kryddväxter, buskar och annat för odling.
Vilken rikedom att få leva! Det är som att stå på tå, precis innan man tar klivet ut i sommaren. En annan bild är ljudbilden; om jag gjort något ärende och kommer tillbaka till trädgården, hör jag först Maddes hund Mollys välkomstskall, sedan Evas tupp som blandar sitt galande med vår näktergals eviga sång!
Kram!
Lena

P.S. När jag får tid (!) ska jag lägga ut en del bilder jag tagit under våren från trädgård, plantskola och bakom disken i caféet.